Demokratitest för finlandssvenska författare

Nu väntar vi bara på att någon finlandssvensk författare går ut i offentligheten och berättar att vederbörande hur som helst kommer att vara med på bokmässan och därmed försvara yttrandefrihet/åsiktsfrihet.

Inte oväntat har det utbrutit stark indignation hos det rikssvenska vänsterliberala kulturetablissemanget över att konservativa Nya tider kunde vara med på bokmässan senaste år, detta får inte upprepas!

I god tid är följaktligen kampanjen i gång för att stoppa Nya tider och utsätta bokmässans vd Maria Källsson för påtryckningar.

I motsats till vad Marit Lindqvist och Oscar Rossi påstår är inte Nya tider högerextrem,
däremot väl konservativ och något nationellt inriktad, men allt som är något lite till höger om den vänsterliberala demarkationslinjen är ju extremhöger för många inom medie-, förlags- och kulturvärlden.

Så finlandssvenska författare stå nu upp för verklig yttrandefrihet och delta i bokmässan även om Nya tider finns med och vänsterfrälset bojkottat mässan.

Det finns starka krafter i nutiden som försöker tysta en högeropinion eller nationell opinion (ibland föregivande att den är högerextrem) och det vore glädjande om finlandssvenska författare tar avstånd från sådana odemokratiska aktioner.

Själv kommer jag inte att köpa böcker av finlandssvenska förlag eller författare som inte kan acceptera rimlig eller normal yttrandefrihet vad gälller det mellanmänskliga samtalet

 

Ursprunglig artikel på Svenska Yle:

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/04/24/avvaktan-kring-bokmassan-i-goteborg

Annonser

Än ett politiserat forskningsprojekt vid Svenska social- och kommunalhögskolan

Svenska social- och kommunalhögskolan (tillsammans med Helsingfors universitet och Jyväskylän yliopisto) har ett forskninggsprojekt på gång som gäller alternativa medier.

Man vill kartlägga vilka strategier alternativmedier har för att mobilisera väljare, ”de förfördelade” för att använda universitetslektorn Gwenaelle Bauvois ord. Mv-lehti är med som finländskt alternativmedia och med finns även Breitbart News.
De här medierna beskylls även för att berätta lögner.

Det är Helsingin Sanomain säätiö som sponsrar detta med 95 400 euro.

Det här är minsann inte fråga om någon objektiv forskning och det var väl inte heller att vänta från Soc&Kom. Högskolan börjar alltmer påminna om Södertörns högskola som forskar i genusvetenskap och annan oseriös pseudovetenskap.

Man kan ju även se det som att Helsingin Sanomat söker vetenskaplig legitimitet för sin journalistik och politiskt färgade forskare ställer sedan beredvilligt upp.

Forskare borde försöka avhålla sig från att frottera sig med medierna!

Vad man borde forska i är hur mediernas politiskt korrekta paradigm dominerar och hur detta påverkar journalistik och opinionsbildning.

Den vänsterliberala hegemonin i medier och universitet är förödande och en av orsakerna till alternativmedias framväxt.

Men i stora delar av universitetsvärlden idag är objektivitet ett fult ord

Forskningsprojektet är ren hyckleri, objektivt sett- oseriös vetenskap från en oseriös forskningsanstalt som redan tidigare umärkt sig för att fuska med forsknings- och vetenskapsetik.


Intervju: Gunnar Njålsson om Utvecklingen i Europa

Det var ord och inga visor då jag intervjuade företagsledaren och forskaren Gunnar K. A. Njålsson denna vecka. Han jobbar nämligen med att få till stånd en konservativ mediasammanslutning som alternativ till de nuvarande medierna i Europa som styrs av liberala och vänstersynade. Han vill ha flexible rörelsefrihet i Europa men menar att det nu bör vara totalstopp för rekrytering till Europa från tredje länder. Han kritiserar ledningskulturen i Europa som han menar stöder sig på omogna personer som är för unga för att ha tillräckligt livserfarenhet. Såhär uttryckte sig Gunnar K. A. Njålsson i en intervju med mig.

Gunnar K. A. Njålsson, vi har känts i många år och senast år 2012 utgavs Journal of the Governor of The SPACEPOL Corporation som förutspådde dystra tider för Finland och Sverige. Hur ser du nu på utvecklingen i dessa länder? Blev det som du så bistert beskrev i boken?

Ja. Det blev så. Detta kan ingen förneka. Inte ens teknokraterna i Helsingfors som lyckats fördröja processen en aning, så att det drog litet längre ut på tiden än jag hadde räknat med i boken. Men huvudutvecklingen har gått i den riktning som jag talade om i boken- stagnation, inga visioner, navelskåderi och en ständig cykel av nedskärningar, mer stagnation, höjda priser, dåliga beslut och ytterligare nedskärningar. Det är lätt att spela makroekonomisk schack med ekonomiska modeller, men att ändra på sin egen kultur och värderingar går inte lika lätt. Sverige är också fortfarande lika stagnerat och visionlöst som jag beskrev i boken. Det kan till och med ha blivit värre än vad jag kom fram till i mina analyser, eftersom landet för nuvarande har problem med sitt politiska system, sin demokrati och har fått en ny ledning som är mer maktlös och inkapabel än jag kunde ha räknat med då. Så man kan säga att utsikterna för en korrigering av situationen i Sverige har ytterligare försämrats.

Finns det någonstans i Europa där ekonomin och samhället kunde tänkas ta en positiv vändning?

Ja. Baltikum, för exempel. Och då i synnerhet Estland. Och här är det inte bara frågan om makroekonomi, utan om kultur och värderingar som gör att folk vet att de måste klara sig själva. Folk i Baltikum är delvis av denna orsak också nyfikna på nya projektmöjligheter och nya sätt att göra saker. Det är precis denna öppenhet och nyfikenhet som saknas just nu i stora delan av västeuropa. Jag ser inga tecken på att Norge, Finland, Sverige, Danmark, Frankrike eller Italien kommer att vakna upp och inse vilken situation dessa länder är i förrän de drabbas av mycket stora problem- storkriser. Estland och i mindre grad Lettland kan ha möjlighet att undvika denna situation just på grund av samhällsklimatet som råder just nu. De söker aktivt talang inom Europa och nya idéer är välkomna på ett annat sätt än i västeuropa.

Det är dags för bl.a. Norden att inse att de Nordiska länderna är i konkurs vad gäller innovation, värderingar och förmågan att handskas med den ekonomiska och samhälleliga verkligen vi lever i nu. Här bör de inhämta viktiga lärdomer från Baltikum och östeuropa. Medan man i Norden stirrar sig blind på klimatförändring och könskvoteringar har den traditionella ekonomin kollapsat och behovet att hitta relevanta och för samhället fungerande ekonomiska verksamhetsformer är större än någonsin tidigare. Det är i Baltikum och delar av östeuropa som förmågan till detta slags tänkande tycks finnas.

Det sägs att man bör rekrytera talang till Europa, att befolkningen föråldras och att Europa behöver nytt blod för att överleva och vara innovativ. Stämmer detta?

Den fria rörelsen var tänkt att lösa detta påstodda problem. Och det finns ytterst mycket talang redan inom Europa. Det är frågan om talang som inte utnyttjas på grund av det mycket ineffektiva arbetsförmedlingssystemet som finns i de flesta europeiska länder.

Samtidigt som man i de flesta länder har gjort arbetsförmedlingen till ett self-service system där arbetskraftsbyråernas personal knappast träder fram för att koppla ihop arbetsgivare och arbetstagare, så satsar de europeiska länderna hundratals miljarder på dyra utbildningar som sedan inte utnyttjas. Allt detta är en enorm slöseri där miljarder euro helt enkelt kastas i roskisen. Och detta är totalt ansvarslös samhällsekonomi! Det är också totalt ansvarslöst att inte tvinga både EU-länder och arbetsgivare att utnyttja talang som redan finns på vår kontinent men istället börja hoppa över EU-medborgare för att föra in personer utifrån. Detta vore förståeligt om vi hadde ett problem med utildningsnivå och talang i Europa, men det har vi minsann inte!

Problemet är att arbetsgivare är lata och vägrar lära sig rekrytera inom EU och omskola högtutbildade EU-medborgare. Om jag har möjlighet att påverka systmet i framtiden kommer jag att se till att europeiska arbetsgivare tvingas hålla sig till EU-medborgare i rekryteringen samt att de måste delta i program runtom i Europa där man omskolar högtutbildade EU-medborgare så att de kan sköta sådana uppgifter som dessa arbetsgivare erbjuder. Då kan man bättre utnyttja den utbildning som medborgare redan har fått. Det ska vara undantag och inte regel att man rekrytera arbetskraft utifrån Europa.

Jag vill gå tillbaka till en arbetsförmedling där personalen har bra kontakt med både sökande och arbetsgivare och sköter sina uppgifter med hjälp av personliga kontakter, socialt kunnande och inte bara databaser. Det kan vara väldigt häftigt och trötsamt för personalen, men detta är det enda sättet att få in kandidater till intervuer som de inte annars skulle ha socialkapitalet att vinna inträde till. Detta klient- och case-arbete måste införas inom hela EU. Arbetssökande kan nog själv söka i databaser och skicka in CV, men de ska också få en personlig och case-baserad behandling om de har varit arbetslösa i mer än 3 månader. Dessa tjänster ska EU medborgare ha rätt till och rekrytering utifrån Europa ska vara undantaget, evt. baserad på bilaterala avtal som också gynnar EU medborgare som söker jobb utanför EU.

Vad tycker du om förhöjning av pensionsåldern?

Tillsammans med den lösa rekryteringen från utanför EU syftar förhöjning av pensionsåldern till att behålla ett överflöde av utbud på den europeiska arbetsmarknaden. Detta är att säga- man vill ha en hög arbetslöshet för att detta gynnar storföretagens intressen. Det är inte frågan om ett försörjningsproblem som absolut måste lösas på detta sätt. Dethär är överdrivits och tar inte i beaktande hur t.ex. den stora arbetslösheten själv ska finansieras.

Argumentet går inte ihop helt enkelt om man tittar på verkligheten och på den situationen som nu råder. Genom att motverka alla försök att höja på pensionsåldern håller man i själva verket på att förbättra sysselsättningssituationen på sikte. Detta vore min prioritet och jag skulle försöka bilda en koalition för att vända denna utveckling och få till flera jobb för de många arbetslösa. Detta kopplat med omskolning för nytt arbete (utan att måste börja helt om från början) är en central tema för mig.

Hurdan företagsstrategi skulle du rekommendera?

Jag är en stark anhängare av den fria företagsverksamheten, dock med ansvar. Och jag uppmannar EU-länderna att satsa på privatägda småföretag framför spekulantstyrda gigantbolag. De multinationella företagen gör stora anspråk men skär ständigt ner sin personal. Små, lokala företag har en annan kontakt med och förpliktelse mot sina kunder och sina anställda än storföretagen. Hos många storföretag har man knappast någon uppfattning om kunderna och det finns ingen yrkes- eller branschstolthet att tala om. Europa måste satsa på de företag som faktiskt anställer de flesta medborgare. Och det är i själva verket småföretagen. Storindustrin ska få klara sig själv i högre grad än idag. Europa har haft jätte stora problem med denna idé och det enorma lobby-maskineriet i Brussel borde konfronteras direkt med fakta- bl.a. att många av storföretagen som de representerar i själva verket håller på att bidra till en ökad arbetslöshet och inte ger lika mycket nytta som de själva påstår.

Små, familjägda och personliga företag ska prioriteras inom EU, ty dessa är de ”räddande änglarna” vad gäller sysselsättning och innovation inom flera områden, inte endast teknologin. Jag uppmannar också begåvade och företagssamma personer som nyligen blivit arbetslösa att fundera på att etablera egna företag på basen av de kunskaperna som de har fått från den tidigare arbetsgivaren- ja, till och med att fundera på att bygga upp lokalägda konkurrentbolag tillsammans med sina tidigare arbetskamrater!

Hur borde Europa hantera situationen med asylsökande från Medelhavsområdet? Har det sköts på ett bra sätt?

Det var i första hand NATO som öppnade dörren för de stora folkströmmerna som nu kommer från Libyen. Innan bombningarna och den av NATO initierade regimförändringen hade Italien kommit överens med Libyens ledning om att Libyen skulle hindra genomfart av ekonomiska migranter och asylsökande som bättre kunde tas om hand inom sin egen region. Detta system fungerade relativt bra. Men med NATOs ingrepp och situationen i Syrien där väst också har haft ett finger med så har man i Europa tappat kontrollen.

Som utgångspunkt är det därför delvis NATO som ansvarar för situationen och som bör vara med om att återställa ordningen på den Nordafrikanska kusten.

Sedan har vi länderna Grekland och Italien. Dessa länder har i många år visat att de helt enkelt inte förmår verkställa sin egen lagstiftning vad gäller immigration och de klarar inte av att systematiskt bevaka sina egna gränser. De länder som håller på exportera sin befolkning i form av ekonomiska migranter och asylsökande utgör ett reellt hot mot säkerheten i Europa.

Italien har redan visat att man inte kan lita på att landet tänker verkställa sina lagar. Man har haft två amnestier där mer än två miljoner ilegala invandrare har fått stanna- har belönats för att strunta i landets lagar. Man kunde befolka de Baltiska länderna med en sådan mängd människor! Nu vill dessa problemländer, Italien och Grekland, överföra sina problem på resten av Europa. FN systemet är en kvarlämning från en förgången tid och måste renoveras helt.

Det man inte har insett är att man bättre kan hjälpa dessa personer närmare sina hemländer och inom samma kulturregion där pengarna räcker längre till. Man kan inte och bör inte flytta stora befolkningsmängder mellan helt olika regioner och länder. Denna idé uppstod under en tid då man inte räknade med de stora strömmerna som det nu idag är frågan om. Systemet passar inte ihop med verkligheten som vi har idag. Folk ska hjälpas lokalt eller inom samma kulturegion.

Europa bör därför ge FN eller UNHCR fem år att komma med ett bättre system eller så bör man utträda, dvs. avratificera de föråldrade traktaterna. Det är upp till UNHCR och FN att skapa ett alterntiv som hjälper tillfälligt skyddsbehövande människor utan att ändra på befolkningsstrukturen och säkerhetssituationen i de länderna som går med på att hjälpa. Alternativ omfattar också militära ingrepp i länder som blivit så instabilia så att miljoner måste fly. Först skulle landets ledning få en chans att garantera minoriteter och utsatta hjälp och skydd, därefter kunde EU eller NATO ingripa militärt och skapa skyddszoner.

Så, med öga på vad jag har framfört bör det vara klart att EU kommissionen har behandlat saken på ett fullständigt oacceptabelt sätt. Italien och Grekland borde inte belönas för sin inkompetens. Tvärtom borde man ha infört passkontrol och säkerhetskontrol gentemot dessa två länder till de själva hade löst problemet och börjat skydda sina egna gränser. Man måste också börja göra reklam i norra afrika och mellanöstern om att det INTE löner sig att söka sig till Europa och visa den verkligheten som faktiskt råder för illegala invandrare. Man måste helt enkelt motverka myterna om rikedomer och ett bra boende i Europa samt se till att alla som lockar dessa migranter till Europa handskas med enligt strafflagarna.


Hur blir man av med en EU kommissionär? Exempel: Cecilia Malmström

Det korta svaret på rubrikens fråga är: inte så hemskt lätt!

Omöjligt är det däremot inte att bli av med en EU kommissionär som skapar mycket huvudbry för många
EU medborgare i olika känder. Detta är goda nyheter för dem som tänker aktivera sig!

Jag har märkt att det är otroligt många EU medborgare i Finland, Sverige, Malta, Italien, Storbritannien,
Irland, Österrike, Tyskland och Frankrike som helt tröttnat på kommissionärer som Cecelia Malmström som
de anser att helt och offentligt visar en förakt för medborgare och väljare som inte tycker och tänker som
kommissionären själv. Ett stort antal EU medborgare anser att Cecilia Malmström vill införa det värsta
av Sveriges flyktnings- och invandringspolitik hos Europeiska unionen. Jag tillhör själv denna gruppen.

Dåliga EU kommissionärer som föraktar folket lever högt på folks apati och på deras okunskap om hur EU och
Kommissionen fungerar. För dessa ”yrkespolitiker” är det bara bra att få intresserar sig för deras förehavanden
och för grupperna (lobbygrupper och speciella intressen) som financierar och gäster kommissionärerna.

Jag har aldrig kunnat få ett svar från Cecilia Malmström om bl.a. vilka lobbygrupper och speciella intressen
från bl.a. Saudiarabien, Qatar, Kuwait, Somalia, Pakistan, Oman, Iraq, Afganistan m.fl. som hon tar
emot för att diskutera EU policy på immigrationsfronten. Medierna och undersökande journalistiken tycks inte
heller vilja ta sig an denna intressanta fråga. Mediasensationer kring otillbörligt inflytande kan vara en
katalisator när det gäller få bort kommissionärer som inte hör på oss och som vi inte vill ha. Men i detta
fall får vi vänta länge.

Hur går man tillväga helt konkret för att säga ”nej tack!” till en EU kommissionär?

För det första är det Manuel Barroso, Kommissionen President som man skulle rikta sig till i detta fall för
att visa sitt missnöje. Men allra först bör man göra som några EU medborgare redan har gjort och skicka ett
sakligt meddelande till Cecilia Malmström där man ställa frågor som bl.a.:

1) tänker kommissionären ta i beaktande att (visa exempel på att majoriteten av medborgare i ett EU land tänker på
motsatta sätt som kommissionären) medborgarna i flera EU länder inte håller med honom/henne?
2) tänker kommissionären respektera och göra sig anträffbar för dessa EU medborgare som vill bli hörda?

Inget svar på frågorna är alltid ett bra tecken på att man ska gå vidare och kontakta presidentskapet med
sitt ärende och för att uttrycka sitt missnöje med nuvarande kommissionären. Ett exempelmeddelande till
Barroso kunde lyda (detta är ett meddelande som jag har fått del av alldeles nyligen):

Dear Mr. Barroso

I have recently contacted Commissioner Cecilia Malmström to remind the Commissioner that the majority of
citizens in my country and in several other EU countries are strongly opposed to the policies she has been
proposing and implementing within the EU in the area of refugee and immigration policy.

The Commissioner has never responded to my attempts to bring the matter to her attention and despite my
asking whether the Commissioner plans to take into consideration the views of EU citizens with regard to
the current policies, Commissioner Malmström has never responded.

I believe that Commissioner Malmström is flagrantly displaying a lack of accountability to the citizens of
the European Union. I have also not received answers to other important questions including the nationalities
and nature of lobbying and interest groups that have been received by the Commissioner’s office in order to
discuss and shape policies within the Commissioner’s area of responsibility.

In sum, I believe that the Commissioner is in violation of the citizen trust required to exercise the duties
of office and hereby express as a citizen of the European Union my lack of confidence in Commissioner
Malmström and my request that the Commissioner’s removal from office be considered by the Presidency immediately.

I am prepared to present my evidence of lack of accountability and to enlist the petitions of EU citizens in
this matter. We also call for a full investigation into the budgetary and accounting transactions of the
office.

Ett, ett hundra eller ens tusen sådana meddelande räcker inte. Det får vara mellan 5,000 och 300,000 enskilda
meddelande till Presidentskapet innan man börjar förstå att man menar allvar. Online addressystem räcker inte!
Det är många som går i fällan och tror att långa listor med namn kommer att påverka Kommissionen. Det finns
föreskrifter, rutiner och processer hos Kommissionen som man får lov att ta reda på och följa om man vill få bort
en kommissionär med förakt för väljarna och medborgarna!


Finlanssvensk tema: YLEs groddor och den konstgjorda debatten

Skrik inte i onödan skriver YLEs webredaktör Johanna Törn-Mangs. Många skarpa debattörer har ingen chans av att blir hörda överhuvudtagit hos ett mediabolag som inte representerar åsikterna eller intressen hos många som tvingas gå med på att finansiera YLE.

När Ove Stenmark kritiserar YLE för att ge en legitimiserande åsiktplatform för aktivister, feminister och andra speciella intressen får han ett icke övertygande svar från chefredaktören Jonas Jungar om att YLE är objektiv eller sträver efter objektivitet. Det är få som känner YLE och har försökt protestera mot den ytterst politiserade rundradioorganisationen som tror på detta.

En stor del av den bästa kritiken från ”debatten” på Svenska YLE har raderats bort, refuserats. Nedan publicerar Rysslandssvenskar en del av de osynliga bidragen.

Gunnar K. A. Njålsson skriver:

”Jag har inget som helst förtorende för vare sig finska eller sveska YLE” och talar om att YLE verkar försöka få bort alla socialkonservativa inlägg och åsikter från den finländska debatten genom sin redaktionspolitik och val av samhällsdebattörer.
Att en flerspråkig och internationell opinionsbildare som Njålsson har refuserats i debatten av Johanna Törn-Mangs säger nog en hel del om det nuvarande läget hos YLE.

Njålsson fortsätter i sitt inlägg att beskriva hur det känns att bli tvungen mot sin välja och mot sitt samvete att understöda (ekonomiskt genom YLE-skatten) ett mediahus som befrämjar åsikter som står direkt i konflikt med de egna konservativa och traditionella värderingar och samtidigt inte tillåter konservativa åsikter att synas eller höras (åtminstone inte i en positiv eller neutral bemärkelse). Njålsson är också mycket bekrymrad över YLEs behandling av Ukraina-krisen och anser att YLE mot bättre vetande redan har tagit ställning för den ena parten i konflikten och mot den andra.

”Jar har aldrig skrivit ett enda svärord eller använt skällsord i något inlägg som jag har författat i den offentliga debatten. Det värsta
uttrycket jag någonsin har använt är ordet ‘svinaktigt’ som jag reserverat för en situation där man hamnar att betala och därmed understöda YLE mot sin vilja och mot sitt samvete”

”Det är uppenbart att personer som Johanna Törn-Mangs med YLE-redeaktionen håller på att vilseleda allmänheten när det påstår att de skulle radera bort inlägg på grund av bristande respekt eller brist på god ton. God ton och respekt kan vi kräva i det offentliga rummet, men åsikter som journalisten inte själv förstår eller giller är inte att likställas med missbruk av kommentarsystem.” säger Njålsson.

”Frederik” som skrivit under signatur och frågat direkt om hur många av Svensk YLE redaktörerna i själva verket är aktivister eller feminister har också refuserats av Johanna Törn-Mangs & Co. i debatten ”Skrik inte i onödan”. Han frågade inte för att provocera, utan för att kolla i vilken grad man hos YLE vet om och räknar med denna eventuella intressekonflikt.

Hans Anas , undertecknad, som också refuserats uppsummerar YLE-fenomenet:
”En hel del journalister, bl.a. dem hos YLE har idéer och åsikter som de till varje pris vill maknadsföra och predika om för YLEs publik- idéer och åsikter som andra debattörer lätt skulle kunna avslöja för sin absurditet och sopa golvet med i en ordentlig och balanserad debatt. De är väl medvetna om detta och tål inte en djupare diskussion. Och till varje pris ska de se till att inte denna för samhällsutvecklingen viktiga motdebatt uppstår hos det av skattebetalare finansierade rundradiobolaget.”

Han påpekar vad han anser vara det löjliga med Törn-Mangs, Jungars och YLEs senaste utspel:
”Det är absurt av Johanna Törn-Mangs att ge denna konstgjorda debatt en sådan rubrik som ‘skrik inte i onödan” då sansade och respektfulla debattörer inte ens har en chans att komma till tals i YLEs politiskt korrekta och sterila åsiktsuniversium”

Måhända Svenska YLEs försök att föreställa en riktig debatt hadde uppfattas som ärligt om rubriken hadde varit:

Konservativa och invandringskritiska som vill komma till tals i samhällsdebatten: Skriv inte hit i onödan


ЛАЬТОМ ОСБ ВАРА РЫСБЛАНДЗСВЕНСКАР!

Деньа блог презентерар ваьрт спраьк- ди оликтайнканде консервативаз спраьк- рысьландзсвенскан!